Nattzen

Jag frågar doktorn hur lång tid det skulle ta för den där "jävla epudralen" innan den börja kännas av. Han svarar att det tar upp till 20 minuter beroende på person till person. Jag vet inte riktigt exakt vad jag säger, men jag tror jag frågar honom något i stil med "jaha, och vad väntar du på då?"

19.00 och vattnet har gått smärtan blir mer handterbar och jag känner att jag nu kan ha väldigt bra användning utav andningen och joel. Medans jag försöker andas mig genom värkarna så får joel ge mig massage där smärtan var som värst, i svanken..

Jag har nu vid det är tillfället lärt känna lustgasen och blivit lite bättre vän med den. I början hade dom på maxeffekt på den där hemska saken, men när dom drog ner effekten på den så blev vi bästavänner. Jag spydde tre gånger och var helt borta i huvudet ett tag när jag precis fått lustgasen och innan dom dragit ner effekten. Jag hade varit väldigt arg över att den inte hjälpte mig i början och att jag bara blev ännu mer illamående. Joel pratade med någon i telefon och jag vet inte riktigt hur jag kunde veta vem han pratade med men jag visste tydligen att det var hans föräldrar som han höll kontakten med. Så av ilska på lustgasen så hälsar jag genom joel till hans pappa att han kan köra upp den där jävla lustgasen i röven. Haha, jag antar att jag var väääldiigt arg och eftersom han sagt åt mig att hålla i den hårt så gjorde jag ju det. Men fyfan, den var inte riktigt min bästavän i början.

Medans jag ligger och försöker ta mig genom värkarna så kramar jag joels hand så hårt att den nästan blev blå. Det sista jag ville  var att han skulle gå därifrån. Även om han bara skulle på toa. Han fick inte lämna mig själv där.
Han blir rörd över att se hur ont jag har och bryter ihop. Han säger att det är så svårt att se mig ha så ont och att han inte kundde göra något. Men han åter hämtar säg snabbt och försöker vara stark för att istället peppa mig.
Han sitter bredvid sängen och frågar om jag vill förlova mig med honom. Frågan gick nog inte riktigt klart in i huvudet först men tillslut förstod jag var han sa och, jaaa det vill jag, det är ju honom jag just nu håller på bilda familj med och vill leva med resten av mitt liv.

Tillslut kommer krystningsvärkarna så tätt så jag trycker på utan att någon sagt åt mig. Jag kände att något ville ut och att jag inte klarade av att hålla inne det längre...

Barnmorskan ser hur jag börjar krysta och hjälper nu till med att "peppa" mig till att ta i längre och inte ge upp så lätt.
Efter ett tag blir jag bara svagare och svagare så dom säger åt mig att släppa lustgasen och tänka på att ta i istället. Men jag som aldrig ska lyssna på någon lyssnade inte nu heller. Jag höll lika hårt i den och försökte joel ta av mig den slet jag tillbaka den. Så utan mitt medvetande så vrider hon av effekten på den så den knappt hjälper. Jag får tillbaka kraft igen och kan nu ta i lite mer. Men det räcker inte för att jag ska kunna föda något barn säger barnmorskan. Så in kommer en stor, kraftig, FET TJOCK tant. Hon kommer mot sängen och presenterar sig. Jag skiter väl fundständigt i vem du är tänkte jag. Har fullt upp, gå nu.. Men hon gick aldrig även om det var de jag önskade. Istället lägger hon sig med all hennes tyngd och kraft på min mage och försöker pressa ut barnet i magen på mig.

Det gör så ont att jag skriker åt henne att sluta men då förklarar barnmorskan att barnet måste ut nu innan den får syrebrist. Den var halvvägs ute och den måste ut. Men jag skriker åt henne igen nästa gång hon försökte lägga sig på mig att jag kan ta i själv istället. Så jag tar i så det står härliga till. Efter ett tag så säger hon att hon kan se huvudet och två sekunder senare är han ute. Klockan är nu 23:53, Jag blickar upp på joel som står som fastlimmad i golvet med världens största tårfyllda ögon. Det var riktiga glädjetårar jag såg. I andra stund ligger vårat underbara barn på mitt bröst och jag hör honom skrika för första gången. Rysningar går henom hela kroppen på mig och jag kunde inte bli lyckligare. Jag har precis fått min egna familj, mitt liv är ljusare än något annat. Jag är lycklig nu! :D

                                                                      James föddes klockan 23:53

En liten förlossnings historia har jag lovat er och tänker just därför bjuda er på en också, här kommer den! :)

Datumet var 14 april 2011
och ännu hade ingen baby titta ut. Det var den beräknade tiden för våran älskling det..
Jag hade tidigare fått en tid för ett åter besök hos barnmorskan för en rutinkoll ifall att lillkillen inte hade tittat ut vilket han inte hade gjort till den 15 april, alltså dagen efter den beräknade tiden.

Den 15 april 2011

Alarmet ringde tidigt den morgonen för jag skulle på besök hos barnmorskan och vara där 08.30 .
Joel skulle som vanligt upp och jobba och eftersom det bara var en vanlig rutinkoll så hade han inga planer på att följa med eftersom han skulle på jobbet, men han vaknade av min klocka som jag ställt kvällen innan och bestämde säg för att följa med ändå.

Väl på plats hos barnmorskan ber hon mig om att lämna urinprov och blodprov, blodtrycket skulle kollas efter att mitt blodtryck hade varit väldigt dåligt den gången tidigare som jag varit där.

Hon säger att jag har för mycket äggvita i urinen och måste åka in på sjukhust för att kolla upp det.
Hon berättar att dom i värstafall sätter igång mig på plats.
Min moster som kommit kvällen innan körde in mig och joel till sjukhuset.

Klockan är nu runt 10.00 och dom kollar till bäbishjärtslag och gör lite prover.
Efter ett tag kommer en doktor in som ska kolla hur mycket jag är öppen.
Hon var en hemsk människa, hon trycker och trycker för att känna hur mycket jag är öppen men ser inte att mina ögonon håller på sprängas av tårar. När hon väl är klar så kan jag se hur mycket jag blöder efter att hon varit där och "tittat". Jag tror nog inte hon visste vad hon höll på med, det är inte meningen att jag ska börja blöda för att dom ska kolla hur mycket jag öppnat mig..

Hon bestämmer att dom ska sätta igång mig och dom följer mig in på förlossningen och visar oss vårat rum.
Hjärtat slår dubbla slag och benen skakar på mig. Jag visste inte vad som kommer att hända, hur dom går till väga för att sätta igång mig. Kommer det göra ont? Hur ont kommer jag ha inom dom närmaste timmarna? Kommer jag verkligen klara det här? ... frågorna var många men alldeles för blyg och rädd för att fråga dom. Sedan har jag svårt att lita på vad sköterskor,läkare och doktorer allt vad dom kallar sig, säger... Dom brukar alltid säga att det kommer att gå bra och att det knappt känns men det har dom bevisat tidigare att sanningen är tvärtom..

Dom sätter elektroder för att mäta barnets puls och en massa sladdar hit och dit för att mäta mina kommande värkar. Klockan är runt 17:00 om jag inte minns fel och mina värkar är hemska, det gör så ont i hela kroppen att jag bara vill dö ett tag. Smärtan går inte att mäta med någon annan sorts smärta. Det gör så fruktansvärt ont på ett helt annorlunda sätt.

Det går någon timme och jag skriker åt joel att jag vill göra kejsarsnitt så han kallar på läkare för att säga till dom vad jag önskar. Dom försöker få mig att testa lite smärtstillande först. Så dom frågar eller rättare sagt försöker övertala mig att testa epudral först.

Fortsättning följer...

Idag är det inte vilken dag som helst utan idag är det dagen då jag är beräknad att ska föda.

Ännu har ingen bebis velat kommit ut men dagen är inte över än så vi får se vad den har att bjuda på, kanske en bebis? vem vet ;) ♥

 

Nu är det bara 2 dagar kvar, herregud vad tiden går undan. :)

Så får vi se när lillen vill ut :D

herregud vad tiden går fort nu på slutet, endast 4 dagar kvar till beräknad förlossning.

Jag är faktiskt inte speciellt nervös men det kommer nog när det är dags, får väl spader ;)

 

Vi kör rolig grej tycker jag, när tror ni att bebis vill kika fram? :)

Lämna en kommentar där du skriver datum på vilken dag ni tror att lilla james tittar ut.

Vinnaren får en länkning i bloggen :)

Ännu har ingen bebis visat några större framsteg om att han vill titta ut.

Men nu är det snart dags tycker jag, smärtan blir värre och värre för varje dag i mina revben.

På morgon när jag vaknar så känner jag hur det riktigt bränner till och kan knappt andas pga hur ont det gör.

 

Nu är det äntligen helg och joel är hemma med mig så det känns underlättande faktiskt. Även om han inte kan göra speciellt mycket när det väl är dags så finns han där iallafall och han om någon kan få mig lugn. :)

 

 

Idag fick jag världens värk som höll i sig i cirka 4-5 minuter, smärtan var obeskrivlig och det här med att andningen som dom pratar väldigt mycket om funkar då inte för min del. Gjorde ondare och ondare för varje andetag jag tog..

Eftersom värken höll i sig så pass länge så blev jag väldigt orolig över att det kanske är dags att åka in till förlossningen. Men av vaktar på min nästa värk och så fort den kommer så ska jag klocka den och se hur länge den håller i sig. Än så länge har jag inte haft några fler värkar och det var någon timme sedan första värken kom.

 

Det kanske börja närma sig för våran lilla james att titta ut nu. :)

Godmorgon!

 

Idag är det bara 1 vecka kvar tills beräknad förlossning. 9 månader har bara flygit förbi och det kändes som om det vore igår man fick reda på att graviditettestet visade positivit. Kan inte förstå att det bara är 7 dagar kvar nu, men gud så roligt det ska bli när bebis äntligen är ute. :)

 

Godmorgon bloggfan!

 

Gud vad jag känner mig på dåligt humör nu. Skrev precis ett väldigt långt inlägg och sedan kommer jag åt någon knapp så allt raderades, bara att skriva om med andra ord...

 

Vaknade för några timmar sedan men har inte orkar kliva upp ur sängen ännu. Storstädade trotsallt hela lägenheten igår från topp till tå. Stod på alla fyra och skrubbade den där satans äckliga ugnen. Men det gick ju bra, det blev rent. Förstår inte vart jag får all energi ifrån, ena dagen ligger jag helt död och orkar inte kliva upp ur sängen, och andra dagen så springer jag på birsta och städar lägenheten. Inte många dagar kvar nu så borde försöka ta det lite lungt och spara lite kraft till förlossningen. Men jag blir bara tröttare av att ligga och ta det lugnt. Konstigt det där.. :P

 

Jag trodde att min graviditet var värsta lyxig gemfört med andras eftersom jag:

• knappt ha haft några umma bröst
• inga uppsvälda fötter
• inga jätte hemska foglossningar.

Men nu tar det vändning.. mina fötter är så stora att jag inte ens ser mina egna fotknölar längre, dom bränner när jag går på dom och nageltrång så inåt pip svängen...

 

Brösten har jag faktiskt inte så ont i och tacka gudarna för det, jag förtjänar inte det heller ;)

 

Foglossningar har jag inte haft sådär jätte problem med, så fort jag lutat mig tillbaka i soffan eller sängen så har det varit bra igen. :)

Men nu på nätterna när jag ska lägga mig i sängen för att sova så blir det väldigt tungt att andas, det låer nästan som jag har astma eller något.. Kanske beror på att barnet ligger och trycker på och sedan när jag lägger mig ner så blir mina lungor större, eller vad tror ni? :O

 

Iallafall.. Detta inlägg blev väldigt långt ser jag nu. Dags att avrunda och det gör jag med en bild lånad från google där man kan se exakt hur stora mina fötter är nu. Kan ju inte se någon skillnad från foten på bilden och mina egna fötter..

 

 

Det är nu exakt 14 dagar kvar till beräknad förlossning.

Säger bara GUD VAD JAG LÄNGTAR!

Drömmde inatt att vi redan hade fått våran bebis, han var så otroligt söt och väldigt lik joel :)

Jag kommer vara världens lyckligaste när han är ute. Finns nog inte tillräckligt med ord för hur glad jag kommer vara! ♥

Har inte sovit något alls inatt, det känns som min kropp kommer bryta samman snart och gå av bit för bit..

Senast jag kollade på klockan inatt så var den 05:08..

Jag orkar inte vara gravid längre, kan bara pyret titta ut någon gång så jag slipper den här smärtan i hela kroppen.

Imorgon är det bara 14 dagar kvar till beräknad förlossning och med min smärta och min otur går jag säkert över tiden. Tänka sig att jag snart håller i mitt egna barn, helt otroligt overkligt. Att turen vände till mig också en vacker dag. :)

Imorgon vaknas det barnmorskan och det är bara 16 dagar kvar till beräknad förlossning. :)

Skönt kan jag tycka eftersom jag har sån smärta i revbenen och jag får allt svårare och svårare att sova på nätterna. Men snart är vårat lilla änglabarn här, inte lång tid kvar nu :)

 

Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.


De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.


Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.


Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.


Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Du

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.


Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.


Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

 

 

 

Har nog aldrig förstått att det är förvärkar som jag haft i någon vecka nu. Förklarade idag för min mormor och moster att det känns som jag har mensvärk fast det gör hundra gånger ondare. Då först fick jag klartecken från dom att det nog är förvärkar. Har nog aldrig tänkt på att det kunnat varit det. Har nog mest tänkt att det är självklart att man känner lite smärta när man är gravid, det är ju trots allt ett barn som växer inom en. ;)

 

Jag längtar till förlossningen samtidigt som jag inte alls vill till något förlossningsrum. Jag tycker inte om smärta, inte för fem öre..! :)

Men jag vill ju ha ut våran bebis nu ♥

Inte visste jag att jag kunde magsdans, men tydligen så tycker magen min mycket om det. ;)

Skojjas bara, det lilla pyret inom mig som inte vill ligga stilla bara. Vilket faktiskt är väldigt förstårligt, hur får man plats där inne egentligen? Man lär ju ska ha sin panik och bara vilja slå sig ut, skulle jag velat iallafall. Tro om jag lyckades? ;)

Har försökt få tag i min underbart fina sambo, men han vet inte hur man svarar i en telefon vlket gör mig arg och gaaalen... Här ska jag vara snäll och göra så att maten står framme när han kommer hem och då svarar han inte, vad är de för stil? Tänk vattnet hade gått då, och han vet inte hur man svarar i telefon?

jävla karlar eller vad säger man..

 

På tal om vatten, det känns som pyret vill ut nu, aajaaj...

 

Ajaj, mina revben håller på gå av.

Jag orkar inte stå ut mycket länge till, mina revben gör så fruktansvärt ont och ondare för varje dag gör det. Kan inte bara den lilla komma ut nu så jag får känna mig som en människa igen.. :/