Nattzen

En liten förlossnings historia har jag lovat er och tänker just därför bjuda er på en också, här kommer den! :)

Datumet var 14 april 2011
och ännu hade ingen baby titta ut. Det var den beräknade tiden för våran älskling det..
Jag hade tidigare fått en tid för ett åter besök hos barnmorskan för en rutinkoll ifall att lillkillen inte hade tittat ut vilket han inte hade gjort till den 15 april, alltså dagen efter den beräknade tiden.

Den 15 april 2011

Alarmet ringde tidigt den morgonen för jag skulle på besök hos barnmorskan och vara där 08.30 .
Joel skulle som vanligt upp och jobba och eftersom det bara var en vanlig rutinkoll så hade han inga planer på att följa med eftersom han skulle på jobbet, men han vaknade av min klocka som jag ställt kvällen innan och bestämde säg för att följa med ändå.

Väl på plats hos barnmorskan ber hon mig om att lämna urinprov och blodprov, blodtrycket skulle kollas efter att mitt blodtryck hade varit väldigt dåligt den gången tidigare som jag varit där.

Hon säger att jag har för mycket äggvita i urinen och måste åka in på sjukhust för att kolla upp det.
Hon berättar att dom i värstafall sätter igång mig på plats.
Min moster som kommit kvällen innan körde in mig och joel till sjukhuset.

Klockan är nu runt 10.00 och dom kollar till bäbishjärtslag och gör lite prover.
Efter ett tag kommer en doktor in som ska kolla hur mycket jag är öppen.
Hon var en hemsk människa, hon trycker och trycker för att känna hur mycket jag är öppen men ser inte att mina ögonon håller på sprängas av tårar. När hon väl är klar så kan jag se hur mycket jag blöder efter att hon varit där och "tittat". Jag tror nog inte hon visste vad hon höll på med, det är inte meningen att jag ska börja blöda för att dom ska kolla hur mycket jag öppnat mig..

Hon bestämmer att dom ska sätta igång mig och dom följer mig in på förlossningen och visar oss vårat rum.
Hjärtat slår dubbla slag och benen skakar på mig. Jag visste inte vad som kommer att hända, hur dom går till väga för att sätta igång mig. Kommer det göra ont? Hur ont kommer jag ha inom dom närmaste timmarna? Kommer jag verkligen klara det här? ... frågorna var många men alldeles för blyg och rädd för att fråga dom. Sedan har jag svårt att lita på vad sköterskor,läkare och doktorer allt vad dom kallar sig, säger... Dom brukar alltid säga att det kommer att gå bra och att det knappt känns men det har dom bevisat tidigare att sanningen är tvärtom..

Dom sätter elektroder för att mäta barnets puls och en massa sladdar hit och dit för att mäta mina kommande värkar. Klockan är runt 17:00 om jag inte minns fel och mina värkar är hemska, det gör så ont i hela kroppen att jag bara vill dö ett tag. Smärtan går inte att mäta med någon annan sorts smärta. Det gör så fruktansvärt ont på ett helt annorlunda sätt.

Det går någon timme och jag skriker åt joel att jag vill göra kejsarsnitt så han kallar på läkare för att säga till dom vad jag önskar. Dom försöker få mig att testa lite smärtstillande först. Så dom frågar eller rättare sagt försöker övertala mig att testa epudral först.

Fortsättning följer...